Vardagskomplimang

Mamma, jag tycker om dig! Och så tycker jag om håriga spindlar också.

Nyfriserad

Idag bar det av till frisören direkt efter dagis. På knappa 10 minuter var Linus nyklippt och frisörskans fråga om han ville ha grönt hår besvarades naturligtvis med ett JA (av honom).

Jag råkar veta att även mannen har varit och klippt sig idag och jag väntar med spänning på om även han ska komma hem med grönt hår. Annars har jag en misstanke om att hon brukar smyga i lite silverfärg utan att fråga.

Jag klipper mig hos samma frisör som Daniel, hon med silverfärgen. Men jag klipper mig inte lika ofta...

En liten kusin

Det är besvärligt att på ett pedagogiskt sätt förklara det här med familje- och släktförhållanden. Det är ibland krångligt för en själv att hålla reda på mostrar, fastrar, ingifta och "äkta", svågrar mm. Jag har tänkt på det tidigare i avseende att reda ut det hela på andra språk men det har visat sig extra svårt att förklara för en väldigt liten, knappa 3år, hur det hänger ihop. Jag brukar ha tålamod att förklara men den här gången lät jag det bero. Frågan är vad som är viktigast för Linus; Rättvisa eller Sanning.

Mamman: Nu har bäbisen kommit ut ur Fasters mage och ni har fått en liten kusin till.
Linus: Nä, jag har inte fått kusin. Det är Lolisas kusin.
Mamman: Det är din kusin också.
Linus: Nä, jag har redan en. Det ska vara en till Lolisa och en till mig.

Vems kusin du nu än må vara lilla vännen - Välkommen till världen!!!

Sitter och tänker på...

Pappan och sonen är i badrummet. Sonens blick är frånvarande/drömmande där han sitter på pottan.
Pappan: Vad sitter du och tänker på?
Sonen: På pottan!

Vår "Emil"

Nu har alla familjemedlemmar (tom en Snutte) fått sin omgång av magsjukan och det har alltså blivit mycket tid hemma i soffan tittandes på barnfilm. Det glädjer mig att Linus just nu väljer Pippi och Emil framför allt annat. Jag som älskar Astrid Lindgrens alla sagor! Men sagovärlden kan vara inspirationskälla till mycket, inte bara gott..

Pippi har bidragit till att han klättrar på möbler (mer än vanligt), äter med fingrarna (igen) och en ny sorts bäddning där huvudkudden ska ligga under fötterna.

Av alla sagofigurerna är Linus utan tvekan mest lik Emil. Likheterna blir mer påtagliga igen varefter magsjukan släpper greppet. Sekvensen i filmen där Emil lär Ida att svära har han alltid varit mycket intresserad av men här om dagen hade han lagt ihop det ena och andra och sa: "När Lolisa blir större ska jag lära henne det där"

Han citerar även Emil i tid och otid. Ett exempel var igår då han petade i näsan och blev tillrättavisad av mig. Då flinade han sitt sötaste flin och torkade sedan av fingret på min tröja.
Jag: Varför gjorde du så?
Linus: Det gjorde jag utav min godhet!

Linus mamma skrev i bloggen: Gud hjälpe mig för den gossen. Men idag är han åtminstone frix.

Sju (4) små dvärgarna

Läste om Snövit nyligen och tänkte att de små dvärgarnas namn passar vår familj ganska bra. På bild ser ni Glader, jag är Trötter och med våren drar Daniel igång som Prosit. Linus får ta sig an rollerna som Toker, Butter, Kloker och Blyger beroende på humör. Men just nu är han "Tapper" och dras fortfarande med magsjukan och är alltså inte lika munter som lillasyster.

De tappra små hjältarna

Vi har varit mycket sjuka den här vintern och nu var det dags igen... Efter en förkyld vecka för majoriteten av familjen har nu magsjukan på nytt gjort intåg. Än så länge är endast de små drabbade och de är så himla tappra! Lovisa har repat sig efter att här om kvällen snabbt placerat tillbaka gröten i sin tallrik. Linus har lärt sig managera det hela genom att bära med sig en gammal plastburk som får agera kräklåda. En del tvättat har det ändå blivit, och när de andra snuttarna "åkte" tvättmaskin så har Snutte 4 gjort framgångsrik come back.

Välkommen i familjen ska du vara Snutte 4! Ovälkommen ska magsjuka alltid vara!!!!!!!!!!!!

Nalla/e

Linus: Jag vill ha godis!!!
Jag: Det finns inget godis.
Linus: Men jag vill jag vill jag vill!!!!!
Jag: Men det finns inget godis sedan du var i skåpet och nallade.
Linus: Dumma nalle!

Barnsäkra

Lillasyster vill verkligen lära sig krypa men det bär av bakåt. Snabbt går det också! Jag lade henne på filten och vips låg hon under bordet. Dags att börja kolla kontakterna och tänka på att stänga grinden till trappen igen.

Och när jag borstade tänderna i morse hördes ett skrapande av stolar i köket. Det visade sig att introduktionen av lördagsgodis har givit blodad tand. Kanske dags att barnsäkra även de skåp som sitter högt upp?

Näsan i blöt - och press!

Vi har trillingar i familjen. De är fullvärdiga familjemedlemmar och kallas "Snuttarna". De turas om att bo på dagis, ligga i tvätten eller hänga med här hemma och bli gnuggad på näsan av ett litet flitigt pekfinger. Den stackars näsan/nosen började sin karriär som vikarierande napp och blev därmed platt och lite missfärgad.

Jag börjar tycka att ett par av dessa trillingar ser lite risiga ut och har införskaffat en ny som jag tänkte skulle ersätta en av de värre. Vi försökte att smyga in denna nya Snutte lite smidigt, men det blev blankt NEJ. Jag misstänker att näsan var för rund och "osnuttad". Därför befinner sig nykomlingen just nu, med fuktad nos, under stenmorteln för tillplattning.

Hoppas att jag snart kan hälsa dig välkommen i familjen Snutte 4!

Well, hello träningsvärk...det var längesen!!

Även om jag aldrig i historien har varit i så dålig form som nu, så hade jag nog ändå inbillat mig att de senare årens otaliga barnvagnspromenader borde ha gjort sitt till. Men ack vad man kan bedra sig!! Det ska gudarna veta att ett pass "Skivstång" är något helt annat än en promenix!

Vad gör man inte för att sätta lite press på sig själv: Väl medveten om att detta inlägg nog läses av diverse släktingar så får jag avslöja att jag i ett svagt ögonblick har slagit vad om att jag ska orka jogga "runt sjön" i sommar. Inte den lilla pölen utanför vårt köksfönster alltså - utan den vid stugan.

Fler dagar av träningsvärk ska alltså komma!

Skridskopremiär

Idag har Linus för första gången åkt skridskor. Eller åkt och åkt... han har stapplat fram. Det gick så bra/dåligt som det bara kan gå men det överensstämde inte med åkarens förväntningar. Det blev nog lite av en besvikelse, men skam den som ger sig. Han påstår att han vill åka imorgon igen.

När vi frågade i morse om han ville prova att åka skridskor var det ingen tvekan. Det ville han visst och han skulle spela bandy som på TV. När det visade sig vara ganska svårt att åka skridskor och när andra barn, i och för sig äldre, var mycket duktigare konstaterade han raskt att "De har bättre skridskor än jag har".

Det verkar alltså sitta i utrustningen. Och som sagt; Äpplet faller inte långt från päronträdet...

Vår stora lilla tjej kan sitta!

Jag antar att det räknas som att man kan sitta när man för egen maskin håller balansen på det här viset i ett par minuter. Om det inte pratas ovanför huvudet (så man måste titta uppåt) eller om leksakerna inte ligger för långt bort (så man måste sträcka sig efter dem) så är allt under kontroll.

Men äpplet faller visst inte långt från päronträdet...

De är som sagt inte bara lika varandra våra barn. Här är de iklädda sina föräldrars gamla trasor och det hävdas med bestämdhet från mor- och farföräldrar att de är direkta kopior av oss (far/son och mor/dotter). Vi fick visst en var alltså!

Men tänk att de i alla fall är lika fina båda två!!

Lite lika ändå?

Det sägs att vår son är lik sin far och dottern sin mor. Jag börjar vara benägen att hålla med. Även om jag tycker att de också är lika varandra, barnen alltså...