Morgonkänsla

I morse när vi gick upp så verkade Linus ha en helt annan känsla i kroppen än vad jag hade. "När jag vaknar så här på morgonen, då känner jag mig inte gammal"

"Tvätta händerna"

När det tar väldigt lång tid för lilla mannen att tvätta händerna efter maten börjar jag ana oråd. Jag frågar hur det går och får svaret "Det gål bla, tack" - och då är jag absolut tvungen att gå och kolla...

I ett väldigt blött badrum hittar jag en stolt kille som meddelar att "Jag hal tvättat hålet nu"

Ärvda mössor

Stackars barn att ärva av sina föräldrar... Det vita "luddet" är förvisso gulligt och skönt men lite opraktiskt. Det bruna åbäket må vara varmt och ett fantastiskt hantverk - men i övrigt har jag inga kommentarer. Inga av dessa huvudbonader har varit, och kommer nog inte att bli, särskilt välanvända av denna generation.

Rådjursfrukost

Mina fina vårplanteringar överlevde endast två dygn. Nu ser det ut som om någon varit framme med kökssaxen... Det må hända att rådjur är fina att titta på men jag begriper inte varför de måste gå ända upp på vår höga stentrappa, en halvmeter från ytterdörren för att sluka nyplanterade små vårväxter. Sägs det inte dessutom att de inte gillar gula blommor?

Nu är jag på samma sida som Svärmor; Rackarns otyg till djur!

Trädgårdsarbete

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det (och dessutom mena det), men trädgårdsarbete är faktiskt riktigt roligt!! Speciellt när solen skiner och man har entusiastisk medhjälpare.

Kalas

När man ska gå på bästisens 3-årskalas förbereder man sig genom att hoppa i sängen, pussa lillasyster hejdå och klä på sig finskor.

Vår!!

Sopade gator, tussilago i vägkanten och kaffe på altanen! Trädgårdshandskar på händerna och sneakers (eller gummistövlar) på fötterna. Nu mår man bra!!

Språkutveckling

Det artar sig! För en tid sedan så löste sig "konsonantomkastningen". Ord som exempelvis Frix, Fix, Max och Plax har nu fått sina riktiga benämningar: Frisk, Fisk, Mask och Plask.

I fredags var det en mycket stolt Storebror som förkunnade att Lillasyster faktiskt heter LoVisa och inte Lolisa. Igår gnistrade det till igen och "sje-ljudet" föll på plats. Nu är det slut på Hukhus, Härnor och Kan hälv.

Vissa ord verkar klurigare att få bukt med och kanske är det ett bevis på att han faktiskt inte är så stor än. Jag lyssnar gärna till orden Moppoped och Örluron ett bra tag till!

Vårlycka

Sandlådan har tinat fram och lyckan är överväldigande!

Problemlösning

Igår kväll försökte vi få till en skiss för vår ombyggnation. Vi mätte och fixade där vi kom åt - men vid öppna spisen blev det tvunget att ta till Pythagoras sats (eller vad det var). Jag kände mig lika pundig som vanligt när det kommer till siffror och mannen fick knäcka problemet.

Dessvärre hade jag också tidigare under dagen misslyckats med att besvara tre helt andra frågor. Man undrar var man ska bidra...

Mamma, vad är det för färg på vatten?
Mamma, hur kan all saft och välling få plats i snoppen?
Mamma, varför tycker flugor om bajs?

Syskonlek

Har man inga syskon själv kan man lätt få en glorifierad bild av hur kul det vore att ha. Jag får erkänna att jag blir besviken de gånger mina barn inte uppskattar varandra till fullo, men förstår väl innerst inne att det hör till.

Till min lycka så är dom absolut oftast de allra bästa av syskon; de skiner upp när de ser varandra och Storebror tilldelar Lillasyster en stor mängd kramar och pussar varje dag. Hans första fråga varje morgon när han vaknar, och när jag hämtar honom på dagis är "Var är Lolisa?" som om det vore det viktigaste för honom.

Nu har de även börjat leka (eller vad det kan kallas). Oftast består leken av att Storebror underhåller och Lillasyster beundrar. Det ser för sött ut och låter för gulligt. Bäst är nästan när Storebror läser böcker och förklarar hur olika saker ligger till.

Sover hela natten

Jag ska erkänna att jag var skeptisk till att anamma någon av alla beryktade sömnkurer-/metoder för små barn. Till slut bestämde jag mig ändå för att läsa på ordentligt och försöka göra något åt vår situation här hemma. Valet blev en något modifierad variant av "Sova- hela- natten-kuren". Det var helt enkelt dags för den lilla damen att lära sig somna och somna om själv - utan att äta, klösa/knåda mig i ansiktet eller använda mig som rogivande napp.

Kuren inleddes med en natts idogt "kommunicerande" och hon fattade direkt galoppen. Det behövdes lite påminnelse i ytterligare en natt från oss men sen har hon somnat själv och nu sovit en hel natt för första gången. Hon vaknar med ett leende på morgonen och att hon skulle bli undernärd av att inte äta på natten tror jag inte vi behöver fundera över...