Det här med att sätta sig in i någon annans situation är kanske lite för mycket begärt av en treåring. Vi försöker ändå mellan varven att uppmuntra det tankesättet och någon typ av effekt verkar det ha haft. Om än något förvirrad...
Som svar på ett skarpt tillrättavisande om att man absolut inte får slicka på staket så kom detta:
"Men mamma, vad skulle du säga när du blir ett barn och heter Linus och slickar på ett staket och jag blir mamma och säger Aj aj!"
