Tänk om man ändå utvecklades i takt med ett barn! Det är ju helt fantastiskt att höra och se hur vår 4-åring fullständigt suger in allt han hör och ser. Det är heller inte direkt lite att suga in...
I lördags var det Teater på Intiman, i söndags Knyttet i skogen, måndags var det gympa, på tisdag heldagsutflykt med förskolan (åka buss och ha matsäck), igår var det pyjamasparty på dagis och idag var det utflykt till skogen igen.
Mellan alla äventyr vill han gärna ta det lite piano och bara pyssla på. Börjar ta fram sina gamla leksaker som han lekte mycket med när han var yngre (tex. tågbana, bilar mm). Vill plötsligt inte längre prata om bokstäver och skriva som nyss var så kul. Kanske är det någonstans avkoppling efter annan "over load"?
Det är ju en lurig ålder. Han förstår ju allt, men kan inte behärska och kontrollera sig ännu. Han är ett litet litet barn, men ändå en stor kille. Han är vår lilla Prins och Prinsessans stora storebror. Han är klok men ändå barnsligt oförståndig. Han gillar att berätta om regler och tillrättavisa andra, men han älskar att själv bryta mot regler och samtidigt ändå även vara präktig och duktig. Proportioner och konsekvenser finns ändå inte på riktigt. Det sägs saker som: "när jag blir hundramiljonerfemtioåttafemtiomiljoner år - då ska jag köpa en skördetröska" eller (när jag lät kranen rinna lite länge) "Mamma när du gör så där så kallas det att du slösar. Vattnet i havet kan faktiskt ta slut om människor gör så...."
Det är ju både klokt och antagligen rätt i teorin, men ändå inte riktigt på riktigt och inte så värst nyanserat. Man kan ju ändå inte annat än ändå säga att det får gå under kategorin" Sanna citat"; för han kommer med största sannolikhet inte bli så där gammal och heller aldrig, oberoende av ålder, att köpa en skördetröska. Man ska ju inte heller slösa med vatten, "jordens reserver" tar ju slut liksom kanske.... Men ändå!
Han är så himla mycket 4 år!
