Jobb

"Idag jobbar pappa och morfar. Då dricker dom kaffe och äter bananer och tittar på datorn och allt möjligt. Och så går dom runt omkring."

Tid är svårt

Det här med tider och förhållande till sådana har aldrig varit denna familjs specialitet och "missförhållandet" verkar dessutom vara nedärvt.
- Det är väldigt svårt att komma i tid: Förmaning att skynda sig får motsatt effekt. Det enda rätta vore att ha lite framförhållning, men det existerar ännu inte i begreppsvärlden.
- Förvirring över det här med dagar: Vad är det för fredag idag? Ska mormor komma i söndags?
- Förvirring kring om man egentligen blir yngre eller äldre: När jag blir bäbis, då har jag inte heller några tänder längre! När jag var gammal, då hade jag glasögon också.
- Förvirring kring om man egentligen blir större eller mindre: När jag blir liten, då ska jag ha Lolisas klänning på mig. Förut när pappa var större, då hade han morfars kalsonger.
- Klara förväntningar på att varje dag ska bjuda på något lite extra: Vad får jag för något special idag då?

Ett annat tydligt tecken på att det här med tid inte har greppats korrekt är att jag i morse blev kallad: Min gamla mamma...

I behov av plektrum

Det är ett evigt gitarrspelande och sjungande här hemma. Vi har dock haft tillfälligt avbrott då spelmannen fått yrkesskada. Blåsa på tummen som nu dessutom spruckit efter idogt spelande.

I morse konstaterade han att "Jag har en hel tumme och en trasig tumme" och därmed var vilan över. Vi har vänt på gitarren och så kör vi igen...

Brun plysch

Jag minns mina reaktioner när jag för många år sedan tittade i fotoalbum från när jag var liten. Jag kritiserade mina föräldrars smak, tyckte det borde finnas någon måtta på hur mycket man får följa modeinfluenser och beskyllde min mamma och pappa för att ha varit nära gränsen till vanvård med anledning av klädval (närmare än så kom de aldrig vanvård vilket väl är ett betyg på att man haft det ganska bra). Det "katastrofala" var att de hade klätt lilla mig i bruna och gammelrosa plyschkläder.

Nu är det 2011 och mina barn har visst bruna plyschkläder idag. Undrar vad de kommer att säga om detta foto om 15 år, och undrar hur de en dag kommer att klä sina barn?

Biopremiär

Idag har Linus varit på bio för första gången. Vi såg "Var inte rädd Långa farbrorn" vilket var väldigt spännande. Men i vanlig ordning när man gör sig till som förälder är det inte alltid förutsägbart vad som kommer att uppskattas mest... Idag var det vattenfontänen utanför biosalongen som gjorde starkast intryck. När vi var på Skansen förra veckan var det ett skramlande golvgaller, och när vi var i badhuset så var ett pågående spinningpasset som verkar ha fastat i minnet...

Men nog bjuder vi till alltid!

Som man frågar får man svar

Jag: Snart ska du ju få en bäbiskusin. Tror du att A får en lillebror eller lillasyster?
Linus: Ja, det tror jag att han får

Hej vad det går

Lillasyster har blivit så stor att hon kan åka "bil". Storebror instruerar vänligt och kan dessutom göra fart. Hög fart! Jag försöker förmana om att det kanske kan köras lite försiktigare men när Lillasyster skriker av skratt så inser jag att det blir svårt att övertyga Storebror om att det vore rätt att sakta ner...

Men på dagen sover jag gott...

Sömn

Innan jag fik barn trodde jag att frasen "jag är så trött" bara var ett enkelt slentriangnäll som småbarnsföräldrar ägnade sig åt i brist på annat. Det var då det...

Fraser om sömn jag lärt mig att förakta:
* "Man får ett barn av varje. Ett som sover och ett som inte sover" (Detta är inte sant! Vissa begåvas med fler än en orolig nattuggla)
* "Man får vad man förtjänar" (Vad har vi då gjort för något riktigt hemskt?)
* "Man får inte mer än man orkar med!" (I så fall, var går den gränsen?)

Ordväxlingar/funderingar i vardagen:
* Jag är trött!/Är du trött?
* Hur många gånger var du uppe i natt? Jag var uppe/vaken XX gånger.
* Ikväll ska jag lägga mig tidigt
* Det är nog bara en period som går över, eller gör det kanske inte det?
* Ska vi köra någon kur/metod? Vilken i så fall?
* Vad gör vi för fel?????

Denna eviga fixering vid sömn. Egen och andras...

Bestämt är bestämt bestämt

En kassaapparat i julklapp var succé. Vi leker affär minst en gång per dag. Idag gick det till såhär: 

Linus: "Mamma - nu får du vara Fabror (dvs. den som jobbar i affären) och jag ska ha plånboken och väskan"

Jag: OK - hur gör man när man jobbar i affären då?

Linus: "Man väger och piper och kör och sen säger man; Nu ska vi se, det kostar 3 centimeter. Det var dyrt minsann!"

Jag gör enligt instruktionerna men byter ut centimeter mot kronor och blir raskt tillrättavisad av en anklagande son. "Du ska säga centimeter - det hade vi ju bestämt!!"

Det är viktigt att hålla sig till det som är bestämt. Det gäller som tur är oftast båda parter och därmed gick det bra att komma överens om att vi efter nästa shoppingtur skulle börja laga mat och sätta igång en tvättmaskin. Linus konstaterade krasst efter lite förhandlande: "Nu mamma har vi bestämt att vi är hungriga och vill ha rena kläder. Då måste vi bestämt fixa lite du och jag bestämt."

Fina vinter!

Ska det vara så här fina dagar så är det ok med vinter igen!

Yrkesval

Vi lånade en bok på biblioteket om olika yrken. Den innehöll alla möjliga typen av yrken; läkare, sjuksköterska, ingenjör, hårfrisör mm. Boken blev populär och efter att ha läst den otaliga gånger hade Linus bestämt sig: "När jag blir stor ska jag bli brandman". Men efter att ha funderat ytterligare på saken ångrade han sig: "Jag ska bli lastbilschaufför, eller bara chaufför"

Syskonkärlek

Det är inte alltid lätt för vår 2,5-åring att vara snäll storebror. Överlag har det gått bra och han verkar vara nöjd och stolt över sin lillasyster även om en och annan "smygspark" har riktats i hennes riktning. Det verkar dock bara bli bättre och bättre. Igår utbrast Linus helt spontant till sin lillasyster: "Lag älskar dig Lolisa".

Idag deklarerade han högtidligt "Lag tycker om min Lolisa" och när pappan förklarade att Lovisa säkert tycker om Linus också så sa han: "Men lag tycker om Lolisa bäst!!"

Livet från den ljusa sidan...

Jag var inte nöjd när jag febrilt puttade dubbelvagnen i den snöbelagda isbacken på väg från dagis. Vinden ven och de små snöspikarna piskade i ansiktet. Jag funderade på Klass 2-varningar och andra otrevligheter när jag hörde något mummel från vagnen.

"Vilken tur att det snöar!! Nu kan tomten komma, och så kan lag skotta och så kan lag sopa och så kan lag sanda..." när han insåg att jag nog inte var lika nöjd lade han till: "Och så kan vi mysa och lag kan göra varm kloklad till dig mamma. Bla va?"

Det är väl faktiskt inte så farligt att det snöar och om man ser på det som den lille "visemannen" och om man dessutom blir bjuden på O´boy. Igen kom alltså en liten påminnelse om att allt handlar om inställning. Jag lovar att jag ska jobba på det framöver. Men lite hänger det nog på vädret ändå...

Träna på att stå

Lovisa har ju fyllt 5 månader och då är det hög tid att lära sig stå, tydligen... För henne verkar ståträning vara det allra roligaste just nu och snart kan hon ärva storebrors gamla smeknamn "Spiken".

Bak och smak

Nu har vi genomfört det första "mjölkfria" baket. Det blev kladdkaka och smeten godkändes av den lilla mästerbagaren.

Den som egentligen är anledningen till att det just bakas mjölkfritt fick inte smaka choklad, men verkade tycka att katrinplommonpuré var minst lika gott!

Varför en blogg?

Varför en nu detta? Jag vet inte om det är rätt kanal att få det gjort som jag känner behov av - men det kan vara värt att testa. Jag vill hitta ett forum att dokumentera stort som smått för att minnas hur livet knallar fram under fantastiska och hektiska småbarnsåren. Lyckan över sin lilla familj gör varje dag värd att minnas, men små händelser faller lätt i glömska och tas för givet.

Jag vill också att familj, utanför den "lilla" ska få möjlighet att följa våra barns uppväxt och vår väg mot ett förhoppningsvis framgångsrikt föräldraskap.  Men om jag ska vara riktigt ärlig så gör jag det mest för mig själv - lite av en dagbok alltså.

Så - please enjoy...